Tar aldrig slut!


Uppsatsen börjar kännas som en sådan där flugfångare som man hade förr med klister på. Emils pappa fastnade väl i en om jag inte minns fel. Nu sitter både jag och M fast i den och kommer liksom ingen vart. Idag gick det dock bättre än i går - en liten tröst i eländet. Men frågan är om Bourdieu kommer att kunna passas in mer än vi har gjort och vår handledare är inte nöjd! Pust och stön

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fjärrlånebeställning!

Sjukt!

Igång igen!